Jag sitter och lyssnar på http://www.peterbarlach.se/ på Spotify och en låt som han skrivit:
"Till en styvdotter". Jag känner igen mig, jag skrattar, jag gråter. Denna låt och text är så talande och tydlig om hur man kan känna sig ibland.

Jag har inte valt dig.
Och du har absolut inte valt mig.
Men här bor vi under samma tak.
Olika liv och tycke och smak.
En inte helt obetydlig
skarv.
Samma miljö, olika arv.
Samma press att om vi vill
kan vi splittra en familj till.

En styvfamilj på slak lina.
Ungar som inte är
mina.
En flicka längtar efter sin fader.
En annan pappa får spader.
Men
varken du eller jag kan försvinna.
Din enda mor är min enda kvinna.
I svåra stunder får vi tänka att
din minsta syster är min största skatt.

Vi kan gå varandra på nerverna.
Vi skär oss ibland på skärverna
från splittret av en kärnfamilj
som luktar mer krut än vanilj.
Vi gör så gott vi kan.
Vi kommer inte från varann.

Du lipar åt mig med kompisar på ditt rum.
Tog jag upp det skulle du känna dig dum.
Så jag säger inget om vad jag kände
fast det djupt inne sved och brände.
Senare fick du ett getingstick.
Vissa straffar naturen med det samma.
Jag tröstade så gott det gick.
Du fick en ispåse men skrek på mamma.

Ett hus, många zoner.
Mitt temperament, dina tonårsfasoner.
Din hönsmamma hävdar att jag är en tupp,

som pressar dig att äta upp
din kyckling, som visst var för stark.
Men skit it då, imorrn blir det bark.
Förlåt förlåt men mitt tålamod
är nog större till mitt kött och blod.

Vi kan gå varandra på nerverna.
Vi skär oss ibland på skärverna
från splittret av en kärnfamilj
som luktar mer krut än vanilj.
Vi gör så gott vi kan.
Vi kommer inte från varann.

Vi är bra på förlåt och du blir kärleksfull.
Till och med lite puss och kram och gull.
Och du får märken av mitt skägg.
Och jag lär dig steka bacon och ägg.
Håller handen, går med till din skola.
Då förvandlas du till den störigt coola.
Du slänger ett hejdå över axeln.
Jag tänker: Spring unge,
snubbla med saxen!

Ja det är en dröm att alla försonas.
Men snälla rara, låt mig skonas.
Nej din pappa bör inte klonas.
Men visst, jag kan alltid flytta hem till Jonas.

På kvällen hjälper jag dig med matematiken.
Ett hästjobb, ursäkta piken.
Men plötsligt går ekvationen ihop.
Plus och minus, alltihop.
För mitt i denna vardagsscen,
genom tak och vägg och märg och ben,
tid och rum försvinner och en känsla skär:
Vi älskar varann för dom vi är.

Vi kan gå varandra på nerverna.
Vi skär oss ibland på skärverna
från splittret av en kärnfamilj
som luktar mer krut än vanilj.
Vi gör så gott vi kan.
Vi har tur som fann varann.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

... är märkligt. Är det bäst att göra en polisanmälan?Ja, nu är denna helg också över. I fredags hade vi bara fredagsmys hemma och jag spelade gitarr och lilltjoppa sjöng. Igår var vi på Kosläpp och det var häftigt! Korna var så glada att de skuttade...

... är något som gör mig glad. Ibland! Det är ingen musik jag lyssnar på jämt, men dock ibland när jag är på humör. Till exempel "Min gitarr" med Sven-Ingvars som ger mig känslan av att bara vilja springa ner till mitt musikrum och haffa tag i min gi...

... känns ju bra onödigt. Och jag som ska köra in till jobbet i kväll. Det känns ju sådär med sommardäck, men det ska nog gå bra. 3 st jobbnätter stundar och rätt som det snöar kanske jag får ploga mig fram?! Detta blir nu min 5:e helg i rad med arbe...

...kommer en gång i månaden och gör så ont att jag inte vill kliva upp ur sängen. Vad är syftet liksom? Sedan det här med människor som blir annorlunda... ja, det är tråkigt när det blir till det negativa. Jag förstår fortfarande inte hur allt kan bl...

...kommer en gång i månaden och gör så ont att jag inte vill kliva upp ur sängen. Vad är syftet liksom? Sedan det här med människor som blir annorlunda... ja, det är tråkigt när det blir till det negativa. Jag förstår fortfarande inte hur allt kan bl...